Med handhållen ljusmätare tar du kontrollen över ljussättningen av ditt motiv vilket ger dig optimala förutsättningar till en välbalanserad exponering.
Då och då dyker frågan upp från fotografer som tycker att kamerans inbyggda mätare i kombination med kamerans bildskärm räcker som underlag för att bedöma exponering.
För att svara på frågan varför ljusmätare behövs måste vi först titta på skillnaden mellan digital och analog fotografering. I grunden är det egentligen bara en sak som skiljer, tidigare så användes film som inspelningsmedium, idag sker registreringen digitalt via en sensorplatta. Fram till den punkt då exponeringen sker gäller samma regler och procedurer som alltid. Komposition av bild, optiska lagar, exponering m.m. är desamma oavsett om man fotografera med analog- eller digital-kamera.
I stort sett alla kameror mäter ljuset som reflekteras från motivet in genom objektivet. Många kameramodeller kan variera sättet att mäta det reflekterande ljuset, t.ex. centrumvägd-, spot- eller matrix-ljusmätning. Tack vare denna möjlighet kan korrekt exponering ske i många fall men långt ifrån alla.
Ofta används kamerans bildskärm som referens vid ljusmätning och ljussättning. I de flesta fall är det direkt olämpligt eftersom kameradisplayen inte är kalibrerad i färg eller ljushet vilket gör att endast kraftiga avvikelser kan utläsas. När bilden därefter betraktas i en kalibrerad bildskärm kan den avvika stort från den tänkta bilden.
Med träning kan kamerans histogram hjälpa till vid bedömning av exponering men eftersom histogrammet endast återger tonskillnaderna över hela bildytan måste fotografen vara mycket erfaren för att kunna tolka informationen. Histogrammet kommer variera stort beroende på ljussättning och hur stor del av bildytan motivet fyller.
Att bearbeta en bild felexponerad eller dåligt ljussatt bild i dator är tidskrävande och om delar av bilden saknar information p.g.a. över/underexponering är detta omöjligt att efterskapa. Utökas ett litet tonomfång i bildbehandlingsprogrammet blir resultatet ”hackigt” med ojämn tonkurva.
Genom vara noga med hur man använder sig av ljusmätning kan man alltid få balanserade och välexponerade bilder oavsett ljusförhållanden och miljö. Kamera mäter det reflekterande ljuset och utgår från att motivet reflekterar 18% av ljuset (likt ett gråkort) vilket sällan är fallet. En handhållen exponeringsmätare har oftast två mätmetoder, reflekterande samt direkt mot ljuskälla. Vid reflekterande ljusmätning kan samma problem uppstå som med den inbyggda mätaren men tack vare möjligheten att mäta ljuset direkt mot ljuskällan, via ljusmätarens diffusor, kan korrekt exponeringsvärde mätas upp oavsett motivets färg och reflektionsgrad. Skillnaden mellan reflekterande och direkt ljusmätning framgår tydligast vid bild med stora kontraster och huvudmotiv som är mörka eller ljusa.
Bildexemplet ovan visar skillnaden i bildresultat när man mäter det reflekterande ljuset med hjälp av kamerans inbyggda exponeringsmätare samt när man mäter det infallande ljuset (mätning mot ljuskällan) med en handhållen exponeringsmätare. Kameran utgår från att den vita bilen reflekterar 18% av ljuset vilket gör att exponering blir fel. Samma sak händer då bilen är svart, kameran utgår från att den reflekterar 18% och slutresultatet blir överexponerat.
Ljuset avtar när avståndet från ljuskällan ökar och med en handhållen ljusmätare kan detta enkelt mätas upp. Är motivet nära ljuskällan sker ljusbortfallet snabbt bakom motivet och tack vare mätning av det infallande ljuset (direkt mot ljuskälla) kan ljusintensiteten avläsas på olika avstånd. Genom att visa det uppmätta ljusvärdet i EV (Exposure Value) är det enkelt att se hur många bländarsteg som skiljer mellan motiv och olika platser/avstånd i bakgrunden.
+ 0,5 — + 1 EV i förhållande till referensljuset
Inställningen av ljusstyrka beror på önskad effekt För helt vit bakgrund utan risk för överstrålning i motiv, ställ uteffekten till + 1 EV i förhållande till referensljus.
Vid mätning av befintligt ljus kan kontrastskillnaden i motivet enkelt mätas upp genom att mätknappen hålls nedtryckt samtidigt som mätaren förflyttas över hela det tänkta motivet. Resultatet visas därefter på ljusmätarens display med högsta-lägsta uppmätta bländartal eller EV-värde.
Genom att använda zonsystemet kan bildens slutresultat bedömas innan exponering. Med hjälp av ett 11-stegs zonsystem kan man utvärdera ljusförhållandena i motivet och säkerställa att nyanser i högdager och lågdager återges korrekt. Utgå från att huvudmotivet motsvarar 18% reflektion, zon V, och därefter kan olika delar i bilden individuellt mätas upp, med utgångspunkt från huvudmotiv, och tonomfånget fastställas.
Med en handhållen exponeringsmätare kommer fotografen intuitivt lära känna och förstå relationen mellan ISO-känslighet, slutartid och bländarvärde samt eventuella filter- och korrektionsfaktorer. Denna kunskap skapar förutsättningar till att skapa ett perfekt exponeringsresultat.
Vi hoppas artikeln hjälpt dig ge svar på frågan vi ställde initialt, "Varför ska man ha en lös exponeringsmätare?" Man kan jobba utan lös exponeringsmätare men det verkar ologiskt och irrationellt eftersom en handhållen ljusmätare spar tid, ger facit till rätt exponering innan bilden fotograferas samt ger dig professionell säkerhet mot kund och modell!
Läs blogginlägg av fotograf Paul Linqvist om hur han använder ljusmätaren i sitt dagliga arbete som fotograf.