Till bloggen

Slaget är vunnet!

8 juni, 2017 av

I ca 30 år har mitt intresse för fotografering styrt mycket av både min yrkesverksamma del och även min fritid. Man kan säga att jag levt med fotografering dagligen under de senaste 30 åren med några års undantag för ett par ”avstickare”.

För ca 25 år sedan blev jag introducerad för blixtfotograferingens underbara värld. Något av det första jag fick lära mig var att kameran har en ”blixtsynktid” som bestämmer den snabbaste slutartiden jag kan använda vid blixtfotografering. Om jag inte höll mig inom gränsen för den snabbaste slutartiden så fick jag med andra slutarridån i bild.

Den begränsande synktiden ställer till problem när man vill jobba utomhus i det kraftiga ljus som solen spela ger.
Jag behöver då en blixt som kan ”överrösta” ljuset från solen för att ge den effekt jag vill ha. Dessutom vill jag gärna att det är portabelt på ett bra sätt.

På tidigt 80-tal kom en lösning som heter HSS (High Speed Sync) vilket gjorde att man med sin kamerablixt, kunde synka på kortare slutarttider. Tyvärr innebar HSS-tekniken att man tappade mycket i styrka så där man verkligen behövde kunna komma åt de snabba slutartiderna, räckte inte ljuset från blixten till.
Detta är ett dilemma än idag för dem som använder denna tekniken. Såklart har HSS-tekniken förbättrats och dessutom kommit blixtar som mycket kraftigare än vad dom var för 30 år sedan men faktum är att när man en solig sommardag vill använda blixtljus så måste man placera blixten väldigt nära om man vill ha en tydlig effekt av blixten, även med de moderna HSS-blixtarna.

För några år sedan kom Elinchrom ut med sin lösning på att kunna fotografera med snabbare slutartider. Dom kallar det HS (High Sync). Jag kommer inte gå igenom exakt hur det fungerar men kontentan är att man får ut markant mer kraft i från sin blixt även när man jobbar på snabbare slutartider. Detta ger andra förutsättningar för att slippa få med blixten med i bild och sen behöva redigera bort den eller behöva redigera p.g.a. andra brister…

Det är dom andra bristerna jag vill tala om här.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag hade för några veckor sedan möjlighet att få testfotografera med den kommande blixten ELB1200.
Den har möjlighet att fotografera med Elinchroms HS-teknik för att kunna fotografera med snabbare slutartider än normal synktid men den är också begåvad med att vara det starkaste batteriaggregatet som jag känner till på marknaden med sina 1200Ws.
Denna kombo, HS och blixtstyrka, ger mig möjlighet att utveckla blixtfotograferingen ytterligare ett snäpp. En av effekterna är att det går att placera blixten en bra bit ifrån objektet samtidigt som jag använder snabba slutartider och på så sätt får ljusegenskaper som varit omöjliga tidigare.

I mitt test uppskattade vi avståndet mellan blixt och modell till ca 10-12 m.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I denna fotosession hittade jag en blandning av solljus och blixtljus som jag kunde nå tack vare slutartid 1/5000 sek och bländare f/2,8.

Det som är intressant att se i resultatet är att tack vare avstånd mellan blixt och modell så lyser jag upp stenarna i bakgrunden på ett sådant sätt att blixtljuset inte bara samlas på ett ställe och sen ”dör” av… utan jag lyser upp ett helt område och får blixtljus på stenar som är upp mot 10 m bakom modellen (kanske mer).

Detta ger ett ljus som känns väldigt mycket mer naturligt än om jag hade haft blixten nära. Tänk själv om stenarna i bakgrunden skulle vara lika mörka som på referensbild 1 i referensbild 2, det hade inte blivit samma sak. Dessutom så har jag möjlighet att ljussätta en bra bit ifrån modell så trots den lilla dammen så slapp jag hitta på en lösning för att få blixten tillräckligt nära för att få önskad effekt.

Såhär blev ett av de färdiga resultatet. För mig är slaget mot solen vunnet… Blixtfotografering med ELB 1200 ger mig helt andra förutsättningar att få bild färdig i kameran på en bildruta.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Ha de gott!
/John