Till bloggen

Mitt liv som barnfotograf

8 juni, 2017 av

Även om jag idag sysslar med en massa olika typer av fotografering på Ateljé Linslusen, så var det ändå barnfotografering som fick mig att efter många års fotograferande för egen skull, till slut starta mitt företag och börja jobba professionellt.

Jag hade byggt en lite studio hemma och fotograferade släkt och vänners barn och familjer. När jag sedan började få förfrågningar från vänners vänner, som sett mina bilder, så föddes, för första gången, tanken på att den dröm jag haft så länge om att livnära mig på mitt fotograferande, kanske ändå kunde bli sann.

Sedan dess så har flera hundra härliga ungar passerat framför min lins under åren och jag tycker fortfarande att det är precis lika roligt.

Jag får ofta frågan om det inte är väldigt svårt att fotografera barn, men jag tycker faktiskt oftast att det är lättare med barn än med vuxna. Visst finns det vissa svårigheter med att en tvååring inte alltid är så pigg på att ta regi men då får vi bara leka oss fram till den bild jag tänkt mig.

Ibland går det, ibland inte, men inte så sällan så blir det faktiskt något helt annat som till och med är bättre än den plan jag hade från början.

Det är bara att följa barnen få att få bilder som på bästa sätt visar vilka just de är! Det jag framför allt tycker är enklare med barn än med många vuxna är att de är mycket lättare att läsa.

Ett barn som är blygt, vilt, busigt eller lillgammalt ändrar sig inte och försöker inte vara något annat bara för att det är dags att gå till fotografen. En vuxen får man oftast lägga lite mer tid på att lära känna för att få en känsla för hans eller hennes personlighet.

Vi vuxna är ju så duktiga på att visa upp en fasad av något annat än vi egentligen är när vi träffar folk vi inte känner. Barn gör inte så. Därför tycker jag att det är lättare att fånga deras unika person och det är just det som gör att det är så himla rolig!

Vilka olika vägar mitt fotograferande än kommer att ta i framtiden så hoppas jag att barnfotograferingar alltid kommer att vara en del av mitt arbete. För det finns inget bättre lyckopiller.

Jag brukar säga att hur grå och trött jag än kan känna mig en regnig tisdagsmorgon så kan jag ju inte bli annat än lycklig när jag får förmånen att leka en timme med en busig treåring som avslutar sessionen med att skutta upp i mitt knä, lägga armarna om min hals och undrar när hon får komma hit och leka igen.
Det är livskvalitet på jobbet det!

 

SE MER AV THERÉSE PÅ HENNES WEBBSIDA

FÖLJ ATELJÉ LINSLUSEN PÅ FACEBOOK